Kroppens leder är till för att man ska kunna röra sig. I alla leder möts minst två ben. De delar av benen som möts i en led har brosk på ytan. Brosket är ett levande material som har en mycket jämn yta. I leden finns ledvätska som minskar friktionen och som gör att benändarna kan glida mot varandra. I knät möts lårbenets nedre del och skenbenets övre del.
Om man har artros förändras brosket gradvis. Vid svår artros har ledbrosket minskat eller försvunnit, blivit ojämt och gropigt och benändarna kan komma i kontakt med varandra. Det ökar risken för att man får ont, men man kan också ha dessa förändringar utan att ha några större besvär. Ärftlighet, övervikt och tidigare knäskador ökar risken att få artros.
Även om man har artros som syns på röntgen är det inte säkert att man har besvär. Omvänt gäller också att om man har ont i sitt knä och konstaterad artros så kan smärtan bero på andra orsaker. Det finns inte idag något läkemedel som förhindrar att brosket i knälederna minskar i tjocklek.
Knäledsartros är ovanlig före 50 års ålder och blir vanligare ju äldre man är. Om man tillhör riskgruppen, det vill säga är kraftigt överviktig, tidigare har haft en svår knäskada eller har någon nära släkting med sjukdomen, finns en ökad risk att få knäledsartros från 40-årsåldern. Besvären vid knäledsartros kan komma plötsligt, ibland i samband med en mindre knäskada som till exempel ett snedtramp, men ofta utan att något särskilt har hänt. De vanligaste besvären vid knäledsartros är att man har ont i knät när man går. Knät är också ofta ömt och ibland svullet, delvis beroende på inflammation i ledkapslen. Ibland bildas lite för mycket ledvätska, knät svullnar och det gör ont.
Vid undersökning av knäet här på mottagningen tittar vi på rörlighet, stabilitet, styrka i omkringliggande muskler samt balans och koordination. Om du tappat rörlighet i knäet läggs i första hand fokus på att se om vi kan hitta någon rörelse där du kan öka rörligheten, vilket ofta kan leda till snabba resultat med minskad smärta, ökad rörlighet och funktion. Om detta inte ger resultat inriktas behandlingen på träning av styrka, balans och koordination och att du själv ska hitta en lagom belastningsnivå för ditt knä.
Ett smärtande knä med artros mår inte bra av för lite eller för mycket belastning. Viss smärta är tillåten vid aktivitet men får inte sitta i för länge efteråt.
Om artrosen gått för långt och inte går att behandla med enbart träning och övningar, och smärtan stör din nattsömn kan du behöva bli remitterad till en ortopedklinik. Där görs en mer ingående undersökning av knät och besvären för att avgöra om operation är ett bra alternativ. Vill du läsa mer kan du titta i denna artikel på Vetenskap & Hälsas hemsida.